22.3.2010

Händelserikt veckoslut... Tapahtumarikas viikonloppu


Nu skall det då handla om vår Welsh Cob Didan,
hästen som inte e som andra hästar...
Vi köpte honom för 2,5 år sedan då han var fyra år.
Han gick då inte att rida, inte ens att sitta upp på.
Hans förra ägare hade själv försökt rida in honom.
En Welsh Cob är säkert någonting av det besvärligaste
man kan ha att göra med i hästväg,
om man inte vet vad man gör...
Den förra ägaren hade fallit av honom varje
gång hon skulle sätta sig upp på honom.
Han bara helt enkelt stack iväg.
Två gånger hade hon fallit över hans bakända,
så han var livrädd för att någon skulle röra honom på baken.
Han var också rädd för allting annat också.
Tex min bil parkerad på gården fick honom att hyperventilera,
om han skulle gå förbi den.
Min dotter har gjort ett enormt jobb med honom,
måste erkänna att jag har varit färfig att ge upp redan...
Hon har tränat honom i vår rundhage.
Rundhagen är tillräckligt stor för att han skall kunna springa ifrån
det farliga. Hon har tex tränat att få på honom sadeln
på så sätt att han har stått lös i hagen,
satt sadeln på ryggen och han har rusat "ifrån"
han har då märkt att sadeln inte försvinner,
inte e farlig och stannat då han sprungit av sig sin rädsla.
Han har också lärt sig att hans ägare inte e så farlig.
Bilen som han varit rädd för har de stått och sett på
och gått förbi så många gånger, att han inte
orkat bry sig längre...
De har hållit på så i 2 år!!!
Hästen har blivit lugnare,
litar på min dotter, går tryggt efter henne
också helt utan att han varit fast på något sätt...
Det är Horseman-ship det :)
Modell taget från de stora "hästviskarna"
tex Monty Roberts, som är en alldeles fantastisk
gammal herreman :)
Har haft den äran att skaka hand med honom :))

Eli; Nyt kerron Welsh Cobista nimeltä Didan,
joka ei ole niin kuin muut hevoset.
Ostimme hänet 2,5 v sitten,
silloin hän oli oikeastaan aivan kahjo,
pelkäsi kaikkia asioita.
Hänen entinen omistajansa oli aloittanut ratsastamisen itse.
Welsh Cobit eivät ole rotuna mitenkään helppoja.
Aina kun entinen omistaja oli päässyt selkään,
hevonen oli lähtenyt pakooon ja ratsastaja oli tippunut selästä.
Muutama kerta hän oli lentänyt hevosen takapuolen yli...
eli Didan oli aivan kauhuissaan jos kosketti sen takapuolta ym ym.
Didan pelkäsi myös mm mun autoa, kun
se oli parkissa pihalla.
Tyttäreni ja hevonen kävelivät siis n 4o kertaa auton ohi
ja hevonen oppi ettei auto ollutkaan niin vaarallinen.
Siedätyshoitoa koko rahalla....
En ymmärrä miten tyttäreni on jaksanut...
Hän on treenannut sen kanssa pyörö-aitauksessa.
Se on riittävän iso niin että hevonen
voi juosta "karkuun" sitä mitä on pelottavaa.
Esim satula on laittettu hevosen selkään,
hevonen pon saanut juosta pakoon,
huomannut ettei pääse satulasta,
ettei se ole niin vaarallinen
ja rauhoittunut.
Tämä on Horseman-shipiä.
Olen menetelmän suuri kannattaja!
Olen oppinut sen mm Monty Robertsilta,
vanha amerikkalainen herrasmies joka on tositaitava!!




På lördga var Didan och Je, min dotter redo...
Je hänger på Didan...
Berättar åt honom hur duktig han är...
lugnar både häst och ryttare...

Lauantaina Didan ja tyttäreni Je olivat valmiina....
Je roikkuu hevosen selässä...
siedätystä....
Kertoo hevoselle miten hyvä hän on..
rauhoittaa sekä hevosta että ratsastajaa :)





och kryper försiktigt upp på ryggen :))
efter två års träning!!

Ja hivuttautuu hiljaa hevosen selkään :))
kahde vuoden harjoituksen jälkeen!!




Ingenting händer...

Mitään ei tapahdu...


Vi bestämmer att det här räcker för idag...
ett tack till hästen...
Hela sessionen har räckt 30 min,
klappar prat och hängande...
Min ridlärare har någon gång sagt att ridning
är gråt svett och tårar,
vilket jag håller med om...
men, de lyckade stunderna är värt allt det dåliga :)

Päätämme että tämä riittää tältä päivältä...
koko sessio ennen selkään pääsyä kesti 30 min
( roikkumista, taputtelua...)
Ratsastuksenopettajani on sanonut että ratsastus on
itkua, hikoilua ja kyyneleitä...
olen täysin samaa mieltä...
mutta sitten kun onnistuu niin
se on sen arvoista!!!




En bild ännu fr det bästa med veckoslut...
inte bråttom, sömnigt, inga måsten...

Ha en riktigt bra vecka!!


Yllä yksi viikonlopun parhaimpia hetkiä...
uninen aamuhetki,
ei kiireitä, koulua, kotona vaan...

Oikein hyvää viikkoa teille!!


2 kommenttia:

  1. Vilket jobb din dotter satt ner på hästen.Det måste vara roligt att få lön för mödan och märka att hon lyckats!
    Ha en skön kväll!

    VastaaPoista
  2. vilket jobb hon gjort! jag skulle ha gett upp för länge sedan, men bra att det finns folk med tålamod och ett äkta intresse!

    VastaaPoista