Tänk så mycket vackert det finns omkring oss, som vi inte lägger märke till, för att vi har så bråttom från ett ställe till ett annat hela tiden. Vi borde stanna oftare, lyssna på våra medmänskor och naturen, se och känna mera av vår omgivning.
Vi springer omkring för att hinna med allt, allt som vi har bestämt oss för att hinna med och som vi kanske har ett tryck från omgivningen att klara av.... men.. är vi lyckliga... blir vi lyckligare....
Jag tror inte det, jag tror att man måste stanna, lugna ner sig en stund emellanåt, för att kunna klara av stressen och för att kunna vara lugn och harmonisk som mänska.


Ajattele miten kauniita asiota on ympärillämme. Meillä on kuitenkin aina niin kiire että meillä ei ole aikaa nähdä eikä huomata mitään.... pitäisi pysähtyä useammin, meidän pitäisi kuunnella muita ihmsiä ja luontoa - mitä hellä on sanottavaa, huomioida meidän ympäristöä paremmin.
Juoksemme yleensä lujaa paikasta toiseen, koska meillä on niin paljon tekemistä, luomme suorituspaineita itsellemme ja oletamme että ympäristömmekin luo paineita... mutta... olemmeko onnellisia...
Uskon että on välttämätöntä pysähtyä välillä jos haluamme olla aidosti onnellisia, jotta voisi olla rauhallinen ja harmooninen ihminen.