På bete, Laitumellla

Nyt tulisi vähän hevosasiaa: Kuvat otettu pari vuotta sitten kun veimme kaksi nuorta vuonohevostammaa kesälaitumelle isolle saarelle. Hevoset seisovat lossin kyydissä ja moottorivene vetää lossin. Vene on kiinnitetty lossin kylkeen kiinni.
Hevoset seisovat rauhallisena lossin kyydissä. Yleensä niille on varattu hyvin paljon heiniä ja kauroja mukaan. Ongelmana on lähinnä saada hevoset lossille, ramppi mitä pitkin ne kulkee, on osittain puuta ja osittain peltiä. Pelti kopisee kavioden alla ja se on aralle nuorelle hevoselle liian jännää.
Keväällä veimme kaksi tammaa - ystäväni hevoset, saarelle taas. Toinen käveli rauhallisesti suoraan lossille syömään. Toinen ei meinannut millään uskaltaa mennä sinne :) Nostimme lopuksi yksi jalka kerralla eteenpäin samalla kun hevonen mussutti kauroja ämpäristä. Koko lastaukseen meni melkein tunti... mutta saatiin tamma lossille kuitenkin. Eli vieminen saarelle on työlästä ja vaatii pitkäpinnaisuuutta.
Syksyllä toudaan sitten tammat kotiin taas... Silloin he tietävät jostain syystä että talvi on tulossa ja kävelevät yleensä hyvin nöyrästi lossille....
Minulla oli kerran nuori ori, 2 v, saarella, toisen nuoren orin seurana. Saarella on yleensä myös lampaita ja jostain syystä lampaat haettiin pois ennen hevosia. Nuori poika oli yrittänyt tunkea mukaan lampaiden kuljetukseen :)
Saari missä hevoset ovat on valtion maata, suojelusaluetta, missä eläimet laiduntaa koska muuten heinä ja puut ja pensaat valtaavat koko alueen.
Yhdestä lahdesta on raivattu isoja puita pois ja seillä kasvaa nyt kaikennäköisiä kukkia. On kuulemma kaunis paikka keväällä! En ole valitettavasti käynyt niin aikaisin siellä että olisin nähnyt koko kukkaloiston, mutta täytyy ensi keväänä mennä sinne joskus toukokuun alussa. Miehet jotka ovat siellä töissä, siis ne hoitaa laitumet ja kukat ja vierassatamat jne koko alueen, ovat pikkuhiljaa tutustuneet eläimiin ja tulevat nyt hyvin niiden kanssa toimeen.



Liten berättelse om hur unghästarna kan ha det underbart på sommaren. Bilderna är tagna för två somrar sedan då vi förde min väninnas fjordhästar ut till ön. Det är aktuellt nu eftersom jag var med och tog hem två unga fjordhästston fr ön för en vecka sedan.
Hästarna står fastbundna på en gammal bilfärja. En motorbåt är fastsatt vid färjan och drar/ skuffar den framåt. Hästarna står och mumsar hö och havre på hela resan riktigt lugnt. Problemet är närmast att få dem på färjan. Dess ramp är gjort av delvis trä och delvis plåt, och plåten klampar får hårt under deras hovar och detta kan göra vissa unga hästar rädda.
I våras gick den ena av hästarna genast på färjan och stod och åt alldeles lugnt så länge vi kämpade, sakta men säkert med den andra. Vi lyfte hennes ben, ett i taget framåt, medan hon stod med huvudet i ett havreämbare. Det kräver tid och ett oändligt tålamod av mänskorna som är med :)
På höstarna är det lättare att få dem hem. Hästarna vet att vintern kommer och kommer lätt ombord. En sommar hade en av mina unghästar prompt velat komma med på samma gång som fårena, som också betar där, skulle hem. Männe hade fullt upp med att hålla hästen borta därifrån på samma gng som de skulle lasta fåren.
Ön som fåren betar på är statens skyddsområde. De betar där för att hålla ängarna fria från gräs och för att på det viset få blommor att växa på ängarna.
Ett område har de tom huggit ner stora granar från, har varit äng där förut, och nu e det äng igen. Våren efter att de hade huggit ner träden blommade blommor på ängen, vars frön hade funnits i marken och börjat blomma då de fick en möjlighet :)
Tänk vad underbart.
Männen som sköter om parkområdena har blivit riktiga hästkarlar med åren.
Jag har varit med, med egna och andras hästar i 9 år :)